Familjen Hullerombuller - ett familjehem

- Jag älskar det jag gör!
Det är det första hon säger, Milo. Eller Marie-Louise som hon heter egentligen, men alla känner henne som Milo. Vi hälsar på hos Milos familj som är ett av våra livsviktiga familjehem, och hör berättelsen om hur det bildades en stor, varm huller om buller-familj i villan i Sjöbo.

Den första som hälsar välkommen när Milo öppnar dörren är en vild liten krullig unghund. Hopp, hopp och lite tugg, tugg med vassa tänder. Sen kommer nästa hund - och så Milo, som får tag i hundarna och kan hälsa välkommen. Hon är glad och skrattar mycket.

Öppna hjärta och hem

En av Sjöbo kommuns uppgifter är att hjälpa barn och ungdomar som av olika anledningar inte kan bo hos sina föräldrar. För att kunna ge barnen ett stabilt, stödjande och kärleksfullt hem, behövs familjer som ställer upp och tar emot barnen för kortare eller längre perioder, så kallade jour- och familjehem.

Uppdraget som familjehem betyder allt för ett barn som behöver en trygg plats i livet, och det behövs alltid fler familjer som ställer upp och öppnar hjärta och hem för ett barn.

Vi sätter oss vid matbordet i det rymliga vardagsrummet och pratar en stund. Här är bordet stort och soffan gjord för många. På väggarna hänger rader av foton på barnen.

Vi har tio barn – sju bor hemma, säger Milo och räknar upp dem: pappa Tobbe har två biologiska barn, två gemensamma biologiska barn, nyaste familjemedlemmen en pojke som är 7 år, flicka 8, pojke 10, pojke 14, flicka 14 och flicka 17.

Alla ska ha egen plats

Längan i Sjöbo som Tobbe flyttade till med sina två pojkar, är tillbyggd åt två håll. Milo flyttade in -97 och när deras första gemensamma barn föddes behövdes mer plats. Idag rymmer huset hela storfamiljen och alla har eget sovrum.

- Alla behöver ett eget rum, man måste kunna gå undan, säger Milo och fortsätter – fast det är flera som inte sover i sina rum. Vårt sovrum rymmer många sovplatser! Man måste känna sig trygg när man sover, det kan vara extra viktigt för någon att sova med mamma och pappa – alla kommer med ett eget bagage och behöver olika saker för att komma till ro.

Hon pratar hela tiden om våra barn, och gör ingen skillnad på någon. Alla barnen, frånsett den senast inflyttade, är vårdnadsöverflyttade, och med något undantag har de kommit till familjen som bebisar.

- Vi är en fantastisk familj; vi är verkligen familjen Hullerombuller! Alla är olika, men är ändå så enade och håller samman. Jag är så stolt över vår familj!

När Tobbe och Milo fått sin första biologiska dotter, lät nästa barn vänta på sig. Då kom tanken att ta emot andra barn som behövde två varma famnar och ett hem. De gick igenom processen att bli familjehem och en bebis på tre månader placerades hos dem.

- När du blir familjehem får du ett barn att ta hand om, men det slutar inte där. Alla kommer med ett eget bagage och speciella behov, och har dessutom en biologisk familj, så det är mycket att tänka på och förhålla sig till, säger Milo och fortsätter:

- Som familjehem är man tillgänglig 24/7, och det är många möten, skola, tandläkare, doktor och umgänge med barnets biologiska nätverk.

Få tiden att räcka till

Med sju barn i aktiva åldrar hemma och Tobbe som driver eget på heltid, hur får de tiden att räcka till? Milo skrattar hjärtligt igen och räknar upp skolorna som barnen går på, att flera måste lämnas och hämtas varje dag. Så fritidsaktiviteter… en rider, en går på dockteater, en judo och nästa på parkour. Och javisst – fotboll också! Sen säger hon leende att det går jättebra, precis som hos andra familjer. Det är mycket och huller om buller, men det är ju precis så här de vill ha det.

Men egentiden då?

- Njaä, det har vi inte någon egentligen. Men om vi får en stund för oss själva, då går vi ut och äter. Men vi behöver inte så mycket egentid, den här fantastiska familjen gör så mycket roligt tillsammans. Vi målar, pärlar och pysslar, och gör utflykter till skog och stränder – alla är vattendjur och älskar att bada! Vi shoppar, åker till lekland, djurparker, sånt som många andra familjer gör. Vi har en stor buss så alla kan hänga med. Det är viktigt att uppleva och minnas gemensamt, det binder oss samman.

Fler barn

Som om familjen inte är stor nog, bor här dessutom tre kattor, marsvin, en hamster och en kanin. Och kanske att det kommer fler barn?

Milo svarar snabbt och ler – jo, de kan tänka sig fler barn så småningom.

- Fast bebisar ska vi nog inte ha fler. Men ett äldre barn, det finns det rum för i huset och hos oss.