Här står språket i centrum - ett besök på Tallbackens förskola

Genom att vässa vardagsrutinerna och granska sitt eget lärande har pedagogerna på Tallbackens förskola gjort språket till en röd tråd genom vardagen. Från högläsning till lek, från Sagoträd till eget skrivande - här blir varje ögonblick en språngbräda till lärande.

Inne på Kottens avdelning för 1-3 åringar är stämningen lugn den här onsdagsmorgonen. Ett barn är lite trött och får sitta i knät och vila, två andra myser med varsin bok i sagoträdet, och andra barn kommer fram flera gånger under samtalet för att visa upp olika saker, främst leksaksdjur. Det märks att avdelningens projekt är bondgård, och det går inte att missa barnens stolthet när de kan härma djurens läte, eller berätta olika saker om dem.

Pedagogerna Karina Haväng och Emma Ranvinde beskriver hur arbetet med Språkutvecklande förskola först kändes lite överflödig.

– Vi jobbar ju redan språkfrämjande varje dag, tänkte vi, berättar Karina.

Men under de tre åren utbildningen varade märkte de stor skillnad, i hur de själva kunde göra små förändringar för att hela tiden skapa fler möjligheter för språkutveckling i vardagen.

Vilken typ av förändringar kan det handla om?

– Ett konkret exempel är hur vi berikar språket genom att lägga till fler ord i vardagliga situationer. I stället för att säga ”kan du ta spaden” säger vi nu ”kan du hämta den stora, gula spaden från sandlådan”, säger Karina.

– Vi märker att barnen snappar upp fler ord numera, fyller Emma i.

Hur har högläsningen förändrats?
Emma lyfter fram högläsningen som ett område där små justeringar gett stor effekt.

– Tidigare gick vi iväg med 5-6 barn åt gången till vårt förskolebibliotek och hade högläsning. Då blev många tysta och passiva. Nu läser vi med 2–3 barn i taget, och plötsligt är alla delaktiga – de pekar, pratar och ställer frågor.

Det gör också att pedagogerna kan sätta samman grupper så att alla barn får möjlighet att komma till tals.

Högläsning är ju inget nytt i förskolan, och inte heller sagopåsar, frontplacerade böcker eller flanosagor. Vad har Ifous programmet ”Språkutvecklande förskola” bidragit med i praktiken?

– Programmet har hjälpt oss att sätta ljus på sådant vi redan gör och fördjupa det, säger Karina. Vi har ju mest jobbat med vår egen roll som pedagoger, granskat olika situationer och hittat sätt att göra dem mer givande.

Även barn som inte är vana vid böcker från början blir snabbt intresserade när läsning genomsyrar hela verksamheten.

Går inte böckerna sönder när så små barn får leka fritt med dem?

– Det är jätteviktigt att barnen får ha tillgång till böckerna. Självklart går de sönder ibland, men vi jobbar mycket med att lära barnen att man är varsam med böcker. Ofta kommer de själva med boken om en sida gått sönder, och vill att vi ska laga den.

Bokstäver, ord och lek – Ekorrens arbete

På Ekorrens avdelning sitter barnen samlade runt ett bord med pedagogen Mariana Lundgren. Framför dem ligger laminerade ark där de tränar bokstäver och ord med whiteboardpennor.

– Intresset för bokstäver har vuxit fram, bland annat genom att de intresserade sig för sina egna namn, berättar Emelie Falkman.

Barnen på Ekorren är i åldrarna 3-5 år. Deras intressen påverkar bland annat vilket projekt avdelningen jobbar med, och på en whiteboard tavla har pedagogerna skrivit upp vad barnen vill få lära sig. ”Skriva ord” står högst på listan. Barnen har också fått välja vilka ord de vill lära sig skriva – allt från ”gurka” till ”Litauen” – som nu sitter uppsatta bredvid deras namn i skrivhörnans fönster.

Hela lokalen präglas av språk. Ord, begrepp och benämningar finns på väggar, möbler och material, och pedagogerna berättar att lärmiljöerna förändras och utvecklas löpande.

Berätta hur ni bestämmer hur och när ni ska förändra rummet?

– Vi fångar upp deras intressen både i leken och genom att observera barnen. Det blir vår utgångspunkt när vi sedan anpassar och förändrar i våra lärmiljöer. Sen i uppbyggnaden av lärmiljön anpassar vi möbler, lekmaterial och tillför ord, meningar, bilder – eller kanske menyer, kartor eller skyltar. Vi lånar böcker till temat från biblioteket så att barnen både får lära sig fakta, utmana sin fantasi och så att vi kan skapa samtal som rör sig runt temat på flera olika sätt.

Vi kikar in i lekrummet, som just nu är en teater. På ena väggen sitter symboler och ord riktade till barnen. På motsatta väggen finns förklaringar av teaterorden riktade till pedagogerna, så att alla kan känna sig trygga med att använda och förklara nya begrepp.

- Här har vi byggt scen, kassa och publikplatser, och satt upp ord som barnen kan använda i leken, säger Emelie. Tidigare har lekrummet varit både restaurang och vårdcentral.

Var det svårt att få ihop allt?
Både Mariana och Emelie beskriver att det inledningsvis upplevdes som en utmaning att samordna projektarbetet och det extra fokuset på språkutveckling.

– Hur ska vi få ihop alla delarna, både att jobba med projekt, öka högläsningen och jobba aktivt med språkutveckling?

Svaret blev att inte göra mer – utan göra annorlunda.

– Vi har hittat nya sätt som högläsning vid måltiderna, rimkort på strategiska platser och ett tydligt fokus på att väva samman lek, böcker och projekt utifrån barnens intressen, berättar Emelie.

– Vi har också förstått hur vi kan ställa öppna frågor för att utmana barnen, vilket har resulterat i att bokläsningen har utvecklats från att läsa ”för” till att läsa ”med” barnen i större utsträckning än tidigare, fortsätter Mariana.

Båda är överens om att Ifous-programmet har hjälpt dem att rikta fokus på många olika områden.

Vid diskbänken nära matplatserna sitter material från språkutvecklingsresan uppsatt: reflektionsfrågor och fokusområden för pedagogerna.

– Genom att all personal har varit delaktig i utbildningen och att utvecklingssatsningen har sträckt sig över tre år har det språkutvecklande arbetssättet befästs hos personalen och blivit en naturlig del av den dagliga verksamheten, berättar Kitte Rydén, biträdande rektor och processledare för Språkutvecklande förskola i Sjöbo kommun, tillsammans med Johanna Axelsson.

Hur gör ni när ni får ny personal?
– Antingen introduceras de genom kommunövergripande uppsamlingsutbildningar eller via mellanledare på varje förskola som kan föra arbetet vidare, berättar Kitte.

Föräldrarna informeras på föräldramöten och möts av tips i de ytor där de rör sig mest. I hallen hänger bokpåsar med biblioteksböcker som enkelt går att låna hem - något som alla förskolor i kommunen fått från bibliotekets läsfrämjande satsning Läsa för livet. Även filialbiblioteket i Blentarp har använts som plats för föräldramöte, för att ytterligare trycka på hur viktig läsningen är.

– Responsen har varit väldigt positiv från föräldrarna, säger Kitte Rydén.

Ett gemensamt utvecklingsarbete

Alla kommunala förskolor i Sjöbo kommun har deltagit i IFOUS FoU-program Språkutvecklande förskola, tillsammans med tio andra kommuner. Samtliga medarbetare har utbildats och deltagit i aktionsforskning, där de filmat sin egen praktik och reflekterat över hur språkutvecklingen kan stärkas.

Arbetet har utgått från ELSA-modellen, som fokuserar på tre dimensioner socialt, fysiskt och didaktiskt. Programmet har pågått i tre år och omfattat över 400 deltagare nationellt.

Syftet är inte att göra mer i en redan komplex verksamhet, utan om att göra annorlunda, och att uppmuntra pedagoger och ledare att gemensamt granska sin egen praktik för att låta språkutveckling bli en naturlig del av hela förskoledagen.