Magnus lämnar heta stolen

Kommunens starke man. Politiker på heltid. Många känner Magnus Weberg som kommunstyrelsens ordförande och Sjöbo kommuns kommunalråd. Men efter tio år på topposten, lämnar han politiken till hösten – varför då, och vad drömmer han om nu?

Han reser sig upp och stänger dörren. Vi sitter på Magnus Webergs kontor i kommunhuset; det är ett av de första rummen i korridoren, så alla måste gå förbi. Det är sällan någon passerar den öppna dörren utan att stanna till.

- Hej Magnus! Har du tid en minut?

- Ja, kom in, är alltid svaret.

- Jag är en social människa, så jag tycker om att ha dörren öppen, säger Magnus medan han justerar stolen och lutar sig lätt bakåt mot väggen. Det är bra att man kommer in. De dagarna jag behöver läsa in mig, eller förbereda mig på något, sitter jag hemma.

Den här intervjun görs när Kustbevakningen bordar fartyg utanför Trelleborg, Liberalerna krisar nationellt och Trump vill ha Europas hjälp att lotsa oljetankers genom Hormuzsundet. Det är kärvt på många håll i världen just nu. Under Magnus Webergs tid som kommunalråd har han hanterat kris på kris.

- Det har varit en märklig tid, säger Magnus. Det började med flyktingkrisen som avlöstes av pandemin, kriget i Ukraina, inflationen och nu detta. Egentligen är det först de senaste åren som vi i styret har kunnat lätta på plånboken och genomföra fler satsningar.

Magnus är stolt över mycket av det som gjorts de här åren. Men samtidigt är han snabb att konstatera att han hade hoppats kunna göra ännu mer, och nämner bland annat Bränneriet – området bakom busstationen i Sjöbo. Inflationen drev fram en byggkris och projektet har fått vila.

- Det hade varit enormt trevligt med hus på Bränneriområdet. Men lägenheterna hade blivit allt för dyra, så ingen vill ha dem, konstaterar Magnus krasst, funderar en liten stund och fortsätter: samma med Åsums industriområde – jag hade önskat att där fanns en del etableringar. Och friluftsbaden… vi har avsatt pengar till badens upprustning och jag hade hoppats att de skulle vara klara nu.

Påläst och snabb

Magnus är påläst och svarar snabbt på alla frågor om verksamheten och politiken. Men vem är egentligen Magnus Weberg, när han inte är politiker? Han är inte speciellt intresserad av att bli personlig, och definitivt inte privat. Familjen ska hållas utanför. Vi återkommer till varför.

Magnus Weberg föddes i Trelleborg, familjen flyttade till Tolånga när han var fem; mamma och pappa byggde ett hus, och där stannade de i några år. När Magnus morfar dog fick mamma ta över lantbruket i Rönås och familjen flyttade igen. Det blev tuffa år för Magnus och hans bror med tidiga mornar och sena kvällar i lantbruket, och så skolan däremellan.

- När jag var 16 genomgick pappa en stor operation – han hade cancer. Det var en tuff tid. Han blev fri från cancern, men drabbades av andra problem och gick bort -98. Då sålde mamma lantbruket, berättar Magnus.

Det blev flytt in till Sjöbo och där bor Magnus med familj kvar. Mamma likaså. Brorsan drog till Malmö. En ung Magnus Weberg drömde om att bli ubåtskapten, men flottan tog inte in det året han mönstrade, så det blev lumpen på Revingehed med stridsvagnar istället. Sen väntade utbildning, och som färdig maskiningenjör gick han ut på arbetsmarknaden när det var 500 % inflation och kris.

Han fick jobb på Alma Electronics, gick vidare till Gylling Teknik och tog sedan steget till Siemens, där han blev försäljningschef. Under tiden växte döttrarna upp, började spela fotboll och föreningsmänniskan Magnus engagerade sig som tränare i Sjöbo IF.

Politisk karriär

Nu närmar vi oss Magnus Webergs politiska karriär. I ungdomen var han med i MUF, och det politiska intresset återuppväcktes när det fördes diskussioner om att lägga ner Sandbäcksskolan, där hans flickor gick.

- Jag ringde Stefan Lundgren som var kommunalråd då och frågade hur man gör för att engagera sig politiskt. Sen tog det fart, säger Magnus och flyttar stolen lite, innan han fortsätter:

- 2013 blev jag ersättare i familjenämnden, och sedan var det val 2014. Jag var långt ner på listan så jag körde en stenhård personvalskampanj för att försöka kryssa mig in i kommunfullmäktige.

Kampanjen visade partivännerna i Moderaterna vilket driv och engagemang Magnus hade, så han fick frågan om han ville kandidera till Stefans Lundgrens position, som bestämt sig för att gå i pension.

- Vi höll tyst om det i två år – jag fattar inte hur det lyckades! säger Magnus med eftertryck och skrattar. Jag tillträdde 1 januari 2017, och här är vi nu – några gråa hår senare.

Samtalet går över i reflektion, vad har varit bra och mindre bra. Under snart tio år har det fattats mängder med beslut, men den generella känslan av åren – hur är den?

- Det är klart att pandemi och andra kriser har påverkat situationen; jag hade nog hoppats att fler av de tankar jag hade när jag gick in i detta, skulle genomförts. Det är min första känsla när jag summerar, säger Magnus. Men när jag tittar närmre på det som gjorts, så har det hänt väldigt mycket; det är bara det att allt går så långsamt. När man är mitt i det, så märker man inte förändringen. Vi ligger ändå i paritet med målen.

- En sak som vi drivit och som jag tror kommer påverka oss alla väldigt mycket är att vi är utsedda till ett biosfärområde. Ett av åtta i Sverige, dryga 700 i hela världen. Det är nog svårt att i dagsläget se hur det kommer utvecklas, men det är stort.

Köra på och spendera

Vi pratar en stund om kommunens ekonomi – det sägs ofta att Sjöbo är en välskött kommun med bra ordning på ekonomin. Kan vi inte köra på lite och spendera mer pengar?

- Det kan aldrig bli så att vi tar lån idag för projekt och sedan låter våra barn betala av det. Aldrig. Och det kan inte heller bli så att om pengarna inte räcker, så höjer vi skatten. Vi skulle kunna plocka in hur mycket pengar vi vill den vägen, men det ska vi inte – vi måste anpassa verksamheten.

Måhända är det samtalsämnet om skatter, lån och investeringar som engagerar - Magnus reser sig, går till skrivbordet och tar fram snuset. Han är snusare sedan gymnasietiden, med några få pauser genom åren. Tillbaka i stolen igen fortsätter han:

- När det var tufft för två år sedan, behövde vi göra en del nerdragningar. Samma nu, när vi måste hantera demografiska förändringar med färre födda barn och fler äldre; vi måste anpassa verksamheten. Det är tufft, men det är en del av det här jobbet. Man måste ta ansvar och våga fatta de tuffa opopulära besluten. Och ha modet att stå fast vid sina beslut.

Genom åren har Moderaterna styrt med olika samarbetspartners: Centerpartiet och Sjöbopartiet under en period, mittenpartierna och nu med Liberalerna, Centerpartiet och Socialdemokraterna, med stöd av Miljöpartiet. Hur hittar man fram till vem man vill samarbeta med?

- Vi går till val som ett eget parti och när vi får valresultatet, sätter vi oss och förhandlar. Det handlar inte om vilka platser man får, utan hur lätt det är att samarbeta med någon och var vi känner att vi får ut mest av vår politik. Det är ett givande och tagande. Man kan inte driva igenom allt, men stora delar, säger Magnus.

God ton och hård ton

Det där med samarbete och god ton är ofta något åhörare av exempelvis direktsända kommunfullmäktige reagerar på. Det är ganska hård ton emellanåt.

- Ja, jag tycker att det har blivit sämre de senaste åren, säger Magnus. Tonen på sociala medier är stenhård och man hänger ut människor – både politiker och tjänstepersoner – istället för att bedriva politik, och jag känner att det följer med in i fullmäktige. Politiker hanterar varandra dåligt och går till personangrepp. Det här är inte bara lokalt, utan vi ser även att det sker nationellt. Det klimatet är en stor anledning till varför jag lämnar nu.

- Jag såg de negativa sidorna av politiken när jag gick in i den, men hade svårt att värja mig ett tag, säger Magnus. För några år sedan tyckte min fru att jag blivit så sur, eftertänksam och lättretad. Jag kunde inte riktigt skaka av mig det negativa när jag kom hem. Idag försöker jag att inte ta med mig jobbet hem så som jag gjorde då. Och sociala medier kommer vara det första jag stänger den dagen jag slutar, säger han bestämt.

För några år sedan attackerades Magnus i sitt hem av en man som var arg på politikern Weberg, och ville slå ner honom. Mannen dömdes i domstol. Händelsen påverkade familjen kraftigt, och sådde ett frö hos Magnus om ett liv utanför politiken, om engagemanget var värt kostnaden.

- Man ska inte sitta för länge på en sådan här position – varje fajt tar energi och kraft, man ska sluta innan orken tar slut. Och man ska inte bli för bekväm i stolen; jag tror det är nyttigt för organisationen att någon annan tar över efter ett tag.

Många människors insatser

Magnus lyfter flera gånger under samtalet hur viktigt det är att komma ihåg alla som är med och fattar beslut – allt nätverkande, fritidspolitiker, tjänstepersoner, andra kommuner och företagare. Det man ser i kommunfullmäktige är resultatet av många människors insatser.

- Jag är enormt stolt över kompetensen som finns i kommunen, viljan att göra gott för våra Sjöbobor! säger Magnus och lägger till: Och jag är väldigt stolt över resan som Färsingaskolan har gjort, och gör.

Om du får önska fritt – vad hade du velat ge Sjöbo kommun?

- Järnväg! svarar Magnus blixtsnabbt. Med järnväg hade det blivit ännu mer intressant att flytta hit och att etablera företag här.

Det politiska engagemanget kickar in direkt, och man undrar om Magnus Weberg verkligen kan sluta med politiken.

- Men jo, säger han – jag trappar ner efter valet, sen ser vi. Jag har ett jobb på Siemens att gå tillbaka till. Det ska bli kul att pyssla med teknik igen.

Fotboll och fritid

Berätta mer om vad som är kul – när var du till exempel riktigt glad senast?

- I helgen, när hela familjen satt ner tillsammans och snackade!

Och vad ska du hinna med när du förhoppningsvis får lite mer fritid?

- Mer motion! Kanske spela golf lite mer och att åka skidor, det älskar vi.

En kvalificerad gissning är att Magnus Weberg dessutom kommer kolla mer på fotboll. För fotbollsintresset har inte svalnat med åren - hans Moderatblå hjärta må klappa för Sjöbo kommun, men egentligen är både själ och hjärta rött och slår hårt för Liverpool; överst på önskelistan står en resa till Anfield. En resa som får vänta tills kontorsdörren i kommunhuset är stängd.